tisdag 2 april 2013

Politiska stereotyper!

Det finns politiker och så finns det politiker. Jag tänkte att jag skulle redogöra för några av de stereotyper som ofta dyker upp inom politiken.

Vi börjar med idealisten. Idealisten är den engagerade politikern. Hen engagerar sig ofta redan i unga år och  drivs av ett starkt ideal. Ideologin är en väldigt stark drivkraft och det är det stora riktmärket för idealisten. Denna stereotyp uppskattar ideologiska diskussioner och grottar gärna ned sig i hyllmetrar av ideologisk litteratur. Idealisten har full koll vad hen tycker i olika sakfrågor men brukar inte uppskatta det politiska spelet men vet hur det ska hanteras och använder det om det behövs. Idealistens stora problem blir när ideologin går emot verkligheten och hen måste företräda en ståndpunkt som hen egentligen inte vill.

Den andra stereotypen kallar jag för nykomlingen. Det är en person som ofta har ett samhällsintresse och länge känt att hen borde engagera sig men inte gjort det tidigare pga olika anledningar, ofta beroende på familjeförhållanden. Nykomlingen är inte uppväxt inom politiken och hen väljer oftast inte parti efter ideologi utan efter parti efter sakfrågorna. Inte sällan är det en specifik sakfråga som får hen att engagera sig politiskt. Dessa personer är ofta mitt i livet och inte sällan är barnen utflugna ur hemmet eller något äldre barn. Nykomlingarna är inte speciellt duktiga på det politiska spelet och de har inte riktigt koll på de politiska etikettreglerna. En nykomling kan tänka sig att rösta mot sitt parti och blir ofta politisk vilde om de inte får igenom sina frågor, eller så slutar de tvärt med politiken.

Den tredje och sista politikertypen är karriäristen. Hen har ett mål - göra karriär och tjäna pengar. Inte sällan drivs karriäristen av en stark ideologi men det behöver inte vara ett krav. Denna typ anpassar sig lätt till förändringar och suger snabbt upp nya inriktningar ett parti tar. Hen kämpar hårt för att komma till makten och när hen har nått en maktposition gör allt för att behålla positionen eller att försöka klättra. Karriäristen går ofta in i politiken i unga år och har ofta en stark drivkraft. Det politiska livet är karriäristens starka kort, hen vet hur spelet ska spelas för maximal utdelning. Det jobbigaste för karriäristen är att de ofta anklagas för att vara känslokalla och själlösa då de enkelt kan flippfloppa med sina åsikter.

Givetvis finns det ingen politiker som till 100% stämmer in på en stereotyp men de lutar ofta åt ett håll. Ofta är det så att en politiker har något från alla, men en stereotyp är mer dominerande än andra.

I både Växjö och Alvesta finns dessa typer och de finns inom alla partier. De olika typerna utskiljs lättast i de större partierna. Jag tänker inte sätta personnamn på typerna utan det överlåter jag till er att göra själva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar