lördag 22 juni 2013

2013 - ett dramatiskt första halvår!

I Växjö började det politiska året 2013 relativt lugnt. Som det gjort i flera år nu då kommunen styrts av en stabil majoritet och haft en opposition som gått på sparlåga. Men efter kommunfullmäktigemötet i mars ändrades spelplanen dramatiskt då kristdemokraten Lena Johannesson meddelade att hon tänkte bli s k politisk vilde. Allt på grund av att hon inte delade sitt parti och Alliansens åsikt gällande en försäljning av dryga 1200 kommunala hyresrätter.

De flesta av dem som sitter i kommunfullmäktige är ändå bara röstboskap, något de självklart aldrig själva skulle erkänna, så vad spelar det då för roll om en ledamot hit eller dit hoppar av? I detta fall innebar det att den stabila majoritet som Alliansen hade, helt plötsligt blev ostabil. Helt plötsligt fick den samlade oppositionen majoritet. Oppositionen utgjorde har dock aldrig utgjort något egentligt hot mot Alliansen, då de varit splittrade med de rödgröna i ena hörnet, Lena Johannesson i det andra och Sverigedemokraterna i det tredje. Men i de enskilda sakfrågorna har oppositionen stärkt sin makt. Det krävs dock att de håller ihop. Alliansen åkte visserligen på ett par nitar, bland annat när det gällde frågan om försäljningen av hyresrätterna, men på det stora hela har maktbalansen inte ändrats fysiskt.

Det som däremot har ändrats är de rödgrönas självförtroende. Framför allt har de blivit mer sammansvetsade och de kommer gå till val på en gemensam rödgrön Allians. Vilket var i praktiken omöjligt för bara några år sedan. Dessutom har deras ego stärkts då de vunnit ett par omröstningar. Vilket inte tillhör vanligheten när du sitter i opposition. Stärkt samarbete, stärkt ego och stärkt självförtroende är viktiga egenskapar att ha med sig när du går in i en valrörelse.

Dessutom ska vi inte glömma bort Sverigedemokraterna. De har spelat en ganska anonym roll fram till för ett par månader sedan. Inga partier har riktigt brytt sig om dem, egentligen bara för att de inte har behövt. Men nu har de fått vara en del av det politiska spelet på riktigt och än så länge har Håkan Engdahl och hans gäng spelat sina kort bra. De har avvaktat och lärt sig spelets oskrivna regler och agerat utifrån det för att få så stort inflytande som möjligt. Vilket också inneburit att deras självförtroende har stärkts och de går relativt stärkta och sammansvetsade in i valrörelsen.

Alliansen då? Ja de har haft en ganska lugn tillvaro. De har jobbat på i sitt tempo och genomfört sina planer och idéer under mandatperioden. De har väl i stort sätt genomfört de som de lovat att de skulle göra. De har visat väljarna att de kan samarbeta bra ihop trots att de är fyra enskilda partier, som egentligen är ganska olika men som ändå delar en gemensam kärna. I lokalpolitiken är partiernas ideologier mindre viktiga utan det viktiga ligger i personkemin. Just personkemin och det tajta samarbetet har varit Alliansens starka kort men de har fått sig en liten törn under 2013.

Folkpartiets starke man Patric Svensson tvingades, om än tillfälligt, lämna politiken i slutet av 2012 och strax innan dess lämnade även det centerpartistiska kommunalrådet Gunnar Elm politikens kärna. Dessa båda hade stor inverkan på Bo Frank. Frank som idéspruta, Svensson som genomförararen/paketeraren och Gunnar Elm som den gamle vise med sitt lugna sinne. Dessa tre herrar var Alliansens stora trumf. Den store fixstjärnan är fortfarande kvar men han saknar sina vapendragare. Dessa båda har ersatts av Stefan Bergström (FP) och Per Schöldberg (C). Inget ont om dessa herrar men de har inte det goda samarbete med Frank som de tidigare herrarna hade. Även om samarbetet knakar lite i fogarna är har de ändå trumf på hand. De har visat att de kan regera och ändå få igenom de flesta av sina förslag även då de inte har majoritet.

Ett halvår har gått av 2013 och det blev nog mycket mer dramatiskt än någon vågat trott. Ett halvår återstår av innan den riktiga valrörelsen är igång. Inom någon vecka är alla politiker på semester och vilar upp sig inför det tuffa år som kommer - med dubbla valrörelser och en instabil majoritet. Jag är övertygad om att andra halvan av 2013 kommer bli minst lika dramatiskt som den första.

2 kommentarer:

  1. Hej,

    Jag besöker din blogg varje vecka och gillar det du skriver. Hoppas du håller ångan uppe!

    //

    SvaraRadera
  2. Vad kul att höra. Jag tackar och bugar :-)

    SvaraRadera